Slutvolymen i denna serie var en perfekt syntes av de element som fungerat i de tidigare. Jag ser fram emot nästa serie som författaren väljer att skrSlutvolymen i denna serie var en perfekt syntes av de element som fungerat i de tidigare. Jag ser fram emot nästa serie som författaren väljer att skriva. ...more
Denna bok är i två delar - först finns 60 sidor essäer om hur Ockham bör tolkas, och därefter Ockhams egna bok. Större delen av den senare, är en kommDenna bok är i två delar - först finns 60 sidor essäer om hur Ockham bör tolkas, och därefter Ockhams egna bok. Större delen av den senare, är en kommentar på Aristoteles. Den börjar med att försöka argumentera för att idén om kvaliteter i enskilda ting inte nödvändigtvis innebär att dessa kvaliteter gemensamt ingår i ett mätbart genus separat från de ting de är en del av. Därifrån utsträcker det den argumentationen till att kvaliteter som separata kategorier är omöjliga att betrakta som givna. Genomgående stödjer sig argumentationen på de relevanta delarna av Organon. Detta gör att det är en bok som man vill uppskatta - den är väl genomarbetad i sin argumentation och gör inte ett stort väsen av sig. Det är en välborstad bok helt enkelt.
Jag är inte säker på att jag håller med författarens argumentation. De argument som författaren ställer upp, inte följer självklart från författarens premisser - dvs. de är inte fel, men frånvaron av en sak implicerar inte existensen i en annan, vilket författaren utgår från. Författarens tolkning av Aristoteles är möjlig, men inte nödvändigtvis den enda; om kategorier är tankekonstruktioner/koncept, som därmed är universalier endast i så måtto att de utgör ett separat språk från det talade språket, och är en konsekvens av "grammatiken" i våra tankar, så borde inte samma fenomen bedömas på liknande sätt av personer med olika bakgrund etc, vilket vi vet inte är ovanligt. Det talar, åtminstone ytligt, för existensen av gemensamma referensramar givna av yttre omständigheter, i.e. deras objektivitet. Det gör också att de kategorier vi jämför med, när vi upplever världen, inte borde ses som subjektiva utan som försök att subjektivt tolka en objektiv värld, vilket gör att de kan sägas ges en existens av omständigheterna, oberoende av deras interna jämförbarhet. Det mål författarens text har är att istället påstå motsatsen - att de individuella kognitiva skillnaderna är för stora för att universalier, i bemärkelsen kategorier som existerar oberoende av betraktare, skulle kunna existera.
Det var en oerhört intressant läsning oavsett, och jag har fått en mer nyanserad förståelse för det nominalistiska perspektivet. ...more
Jag sökte upp denna baserat på en formulering om Eros som son till Penia (fattigdom) och Porus (rikedom, tillfredsställelse, kreativitet). Det fick miJag sökte upp denna baserat på en formulering om Eros som son till Penia (fattigdom) och Porus (rikedom, tillfredsställelse, kreativitet). Det fick mig att vilja förstå teologin kring Penia, och då fanns det en hänvisning hit. Det gör att jag lika mycket läser denna pjäs som ett mysteriespel som en komedi.
Argumentet är sammanfattningsvis att för många fattiga människor är smartare än de med nedärvd rikedom. Aristofanes förklarar det genom att hänvisa till att Plutos är blind, och att Zeus gjorde honom blind eftersom bekvämlighet försämrar människor, vilket skulle göra helheten sämre. Gjordes alla de goda vämående, skulle inte tillräcklig energi för nyskapande eller hantverk finnas. Penia, som var mitt huvudintresse, levererar samma argument som modern entreprenörskapslitteratur: det är bara från en svaghetsposition visavi världen, som man är uppmärksam på att ta möjligheter, och det är bara i den positionen som självkänsla är möjlig. ...more
Detta är en bok om tacksamhet och vänfasthet, och om hur man bör hantera dessa visavi varandra och sig själv. Dess råd är sådana som farmor gav när jaDetta är en bok om tacksamhet och vänfasthet, och om hur man bör hantera dessa visavi varandra och sig själv. Dess råd är sådana som farmor gav när jag var liten, men formulerade på ett sätt som är lättare för en vuxen att ta till sig. En del av det är sådant jag hade glömt - såsom plikten att hedra givaren för gåvor man inte bett om, genom att använda dem där det är möjligt - medan annat är moraliska självklarheter, såsom "hedra dina vänner genom att försöka se vad de inte vågar be om"; vi kanske inte alltid lyckas, men försöker alla/de flesta.
Vissa tankar var väldigt nya för mig - att se Catilina som en otacksam, snarare än dumidealistisk, hämndlysten, slösaktig, etc. individ, ställer problemet med samhällsilojalitet i ett nytt ljus.
Ja, jag rekommenderar denna. För de som lever i moderna samhällen, och framförallt för de med egna parvlar, som kan behöva höra goda råd. ...more
Det är svårt att kvantifiera religion. Det stora problemet är att denna innehåller vad jag skulle beskriva som viktiga insikter kring relationen perceDet är svårt att kvantifiera religion. Det stora problemet är att denna innehåller vad jag skulle beskriva som viktiga insikter kring relationen perception - individ - gud, vilket är kärnan i dess värde. Samtidigt skulle jag inte utgå från att andra delar min upplevda blindhet i dessa frågor. Precis som kring all användbar litteratur, är insikterna självklara från tiden efter att man fått dem. Jag rekommenderar boken varmt....more
Denna var fantastisk. Den utgår från Rubens som generalist, och speciellt då generalist med ett lokalpatriotiskt intresse, och utforskar hur hans karrDenna var fantastisk. Den utgår från Rubens som generalist, och speciellt då generalist med ett lokalpatriotiskt intresse, och utforskar hur hans karriär involverat gränslandet mellan politik, propaganda (i bemärkelsen "styrka för tron"), diplomati och hantverksmässig konst. Om man har något slags intresse av hur samhället samvarierar med och påverkas av det förtäckta våld som är politikens kärna, så kommer denna bok att värma en, för här har vi en gestalt som manifesterar hur individuellt mod, individuell ambition och individuell människokärlek kan påverka en epok, om än i liten skala. Jag kan inte tala nog varmt om boken ur denna aspekt. ...more
Jag plockade upp denna i bokhandeln utanför Florens-domen, och lyckades lämna den på flygplatsen. Nu har jag hittat ett nytt ex, och lyckats läsa färdJag plockade upp denna i bokhandeln utanför Florens-domen, och lyckades lämna den på flygplatsen. Nu har jag hittat ett nytt ex, och lyckats läsa färdigt den, och jag kan inte säga annat än att den var värd att väntas på. Boken går igenom Brunelleschis karriär, med ett fokus på de mekaniska utmaningar han övervann. Den är motiverande, rolig, och orädd inför ämnen som är ganska tekniska. Det gör den utmärkt för den intresserade läsaren. Jag rekommenderar den ur djupet av mitt hjärta, åtminstone för alla renässansnördar. ...more
Läsning 2: Fortfarande utmärkt. Läsning 1: Denna bok fokuserar på praxis - dåd - som en del av filosofiskt liv, under den egyptiska och grekiska antikLäsning 2: Fortfarande utmärkt. Läsning 1: Denna bok fokuserar på praxis - dåd - som en del av filosofiskt liv, under den egyptiska och grekiska antiken. Vad gäller de grekiska passagerna, kan jag bekräfta att de inte är i strid med gängse tolkningar - den egyptiska delen, som märk väl är den tyngre, stämmer med vad senare källor skrivit: dessa kunde dock mycket väl vara i samma tradition som denna bok, och därmed inte utgöra oberoende bekräftelse av dess validitet.
Den tolkning som betonas, är rollen av att vara en helgjuten individ, vilket man tolkar som att hitta sitt inre hjärtas rum, som i sin tur är en utväxt ur den heliga Enheten. Detta är en väldigt nyplatonistisk tolkning av platon och de samtida filosoferna, men den är verkligen inte obefogad. Jag fascineras av återbruket av symbolisk etymologi, som ju faktiskt framträder ganska ofta i platons egna beskrivningar, där vi bland annat får höra om likheten mellan ordet för målstyrning (telos) och ritual.
Jag rekommenderar denna bok ur djupet av mitt hjärta, för de som söker samband som inte alltid är självklara. Den är brukbar utanför den kontext som ges, dvs. utanför studiet av gränslandet mellan religion och filosofi under seklen kring Kristi födelse....more
Denna tillhör de där böckerna som lämnar en i förundran. Inte så mycket för att den är en väl genomarbetad text, med gott om originalcitat (som jag nuDenna tillhör de där böckerna som lämnar en i förundran. Inte så mycket för att den är en väl genomarbetad text, med gott om originalcitat (som jag nu, eftersom jag läst många av förniceanerna, faktiskt känner igen och kan bekräfta är korrekt återgivna) utan framförallt eftersom den tolkar dessa texter på ett nytt (eller snarare gammalt) och spännande sätt.
Kort sagt, är författarens tes, att Jesus, i egenskap av Essé, förde vidare den lärdomstradition som var judendomens översteprästtradition innan den Babyloniska fångenskapen. Så långt inte speciellt kontroversiellt - de forskare jag har läst om esséerna har frekvent hävdat samma sak, eller liknande saker, även om få skulle hävda förfångenskapstraditionen som något slags oförvanskad tradition. Författaren använder i denna del av argumentet hebreisk ord-rotsmystik, och även om jag verkligen inte är en god student av denna tradition, så verkar det ytligt rimligt; koncepten som tas upp känner jag igen.
Steg två i argumentationen är kontroversiellare. Vi vet att väldigt mycket av psalmerna och profeterna är skrivet som allegori. Herre Gud, det finns dessa uttalanden om att den första bokstaven av den första versen av Genesis innehåller hela Bibeln. Bland de tänkare jag läst tidigare, tolkas detta som avsiktligt, ett slags försök att genom betraktelsen inducera läsaren i ett renare böntillstånd. Här håller författaren inte med, utan lutar sig istället på renässanstraditionen (delvis byggd på tidiga kyrkofäder) som hävdar att Pythagorismen, genom Platon, är en fungerande väg att avkoda de mystiska budskap som allegorierna lämnar oss. I så fall, skulle det snarare röra sig om ett symbolspråk alla barockhärskarkonstverken än fri spekulation, vilket visserligen passar en hierarkisk kultur bättre, men just därför måste bevisas noggrant; vilket författaren inte gör. Samtidigt är de indicier som framförs så vackra, och eleganta i de tankar som följer ur dem, att det är svårt att inte falla för dem.
Som minst är detta en bok elegant spekulation. Det är som sådan inte bara en bok för troende, utan en bok som jag önskar alla fantasy-skribenter och spelledare att läsa inför världskonstruktion, eftersom religion skapar sitt tankesätt. Som mest är den ett bidrag till att omtolka viktiga ord i Bibeln, vilket måste få återklang i ett kristet liv - skulle Adam härska över jordens alla djur, eller läka dem till Gud?
Jag rekommenderar den varmt, för till och med minimiversionen, med boken som inspirerad men heterodox spekulation, är väl värd många läsares tid. ...more
Detta är en oerhört hoppingivande bok. Dess kärnanalys, är att ett entreprenöriellt projekt behöver drivas ungefär som en florentinsk hantverkarstudioDetta är en oerhört hoppingivande bok. Dess kärnanalys, är att ett entreprenöriellt projekt behöver drivas ungefär som en florentinsk hantverkarstudio anno 1500: med ett samförstånd kring en "yrkeshemlighet" eller en övertygelse som kärna.
Detta ställningstagande gör den till lika mycket av en moralfilosofisk bok som en ledarskapsbok - dessa drag är inte fördjupade; författaren tycks mena att den korrekta förståelsen bör följa ur hans snabba och välfunna formuleringar, men det ger ändå ytterligare en klangbotten till vad som annars är en bok om organisering av nya verksamhetsideer. Det bryter ned de kategorier som vi är förtjusta i att lägga som raster på världen, och återställer den till en mer holistisk attityd.
Jag tror att fler människor än de som aspirerar på att driva företag har nytta av boken; å andra sidan tror jag att de som har de erfarenheter som boken vill förmedla kommer att uppfatta den som ytlig, just eftersom den förklarar attityder med breda penseldrag, utan att utforska deras effekter på djupet. ...more
Denna bok var helt rätt för mig, där jag är. Jag kann inte, i ljuset av den, ge något ett högre betyg än så.
Jag hade en mentor som när han var som bäDenna bok var helt rätt för mig, där jag är. Jag kann inte, i ljuset av den, ge något ett högre betyg än så.
Jag hade en mentor som när han var som bäst, lät som detta. Jag förstod inte argumenten då. Denna var behjälplig med detta: varmt tack till författaren.
Kärnargumentet, är att för att bygga en trygghet i vem du är, och i att vara en etisk person, är kärnan viljan till att stödja andra, utan att för den skull acceptera deras definititon av vad stödjande är. Genom att vidmakthålla en välvillig integritet, ökar chansen att du har ork att leva ditt arche snarare än ett projekt. Boken strävar efter att förmedla verktyg i den strävan, såsom grundläggande teleologi.
Detta är en, i brist på bättre ord, väldigt romantisk text. Den beskriver den festglade moderiddaren kung Erik Grip, adopterad arvtagare till unionsdrDetta är en, i brist på bättre ord, väldigt romantisk text. Den beskriver den festglade moderiddaren kung Erik Grip, adopterad arvtagare till unionsdrottning Margareta, och hans resor runt om i Europa. Det är gladhistoria när den är som bäst - och det är svårt att beskriva Erik som annat än en alla tidsåldrars glad och sorglös festprisse. Eriks upplevelser på resor upptar en stor del av boken - han karaktäriseras inte främst som sitt eget folks furste - det var tydligen drottning Filippas jobb att faktiskt regera - utan istället som en furste bland furstar, vid de praktfulla och pampiga hoven i Europa. Det är en roll som inte framträdde när jag läste om Erik som skurken som tvingade fram Engelbrektsupproret i skolan. Det är en Erik som är intressant, om än kanske inte sympatisk.
Denna bok förtjänar många generationer småbarn att få höra sagor från. Ställ den långt fram och långt ner i bokhyllan. ...more
En utmärkt översikt över spansk diplomati under 1500-talet, och dess utmaningar!
Författaren delar upp sina kapitel tematiskt. Det finns någon form avEn utmärkt översikt över spansk diplomati under 1500-talet, och dess utmaningar!
Författaren delar upp sina kapitel tematiskt. Det finns någon form av kronologi i temana, efter den diplomat som hade störst upplevelse av en viss fråga, men huvudfokus är de faktiska diplomatiska aktiviteterna. Det som är självklart för historienördar är dock att diplomati under renässansen inte bara omfattar de aktiviteter som vi ser som diplomati idag, ens inkluderande propagandaspridning (public diplomacy). Till dessa läggs sabotage, rekryterande av inflytelseagenter och informationskällor, och köpande av nyheter och viktiga resurser för den egna suveränens räkning. Denna sammanblandning av prokuratorsrollen med diplomatens, gör detta till ännu mer fängslande läsning än det hade varit annars.
Så, denna antalogi innehöll flera nya bekantskaper för mig, som jag hoppas bli än mer bekant med allt eftersom. Nordenflycht och Gyllenborg är läsvärdSå, denna antalogi innehöll flera nya bekantskaper för mig, som jag hoppas bli än mer bekant med allt eftersom. Nordenflycht och Gyllenborg är läsvärda rakt över; Triewald ibland. Dessemellan är det mest skräp, och otymplig rimdikt. ...more
Detta är en av de bästa analyserna av makt och lag som samhälleliga och kontrasterande fenomen som jag har läst. Boken går från klarhet till klarhet, Detta är en av de bästa analyserna av makt och lag som samhälleliga och kontrasterande fenomen som jag har läst. Boken går från klarhet till klarhet, även om de sista 30 sidorna mest består av bitter klagan över att idédebatten förfallit så, efter världskrigen.
Huvudargumentet är att makt som sådan strävar efter förmåga att förändra, och att den bara kan stoppas av andra grupper med makt; men också att sådana, svagare, grupper bara överlever genom att bli beskyddare av Lagen (dvs. den upptäckta lagen, i motsats till den skrivna lagen).
Jag är väldigt glad över att jag satte mig med texten - jag upptäckte den i en referens om Hayeks samtida tänkare och samarbetspartners, och det förvånar mig att man valt att låta de Jouvenel förfalla. Hans kritik av naiv idealism, dvs. sönderslagande av de institutioner som kan dela makten med makthavarna, är extremt vass, och sätter fingret på ett av de stora problemen med den liberala idédebatten idag (vilken, menar jag, fortfarande är den enda värd namnet), nämligen oförmågan att hålla flera olika nivåer av en konversation eller en konsekvensanalys i huvudet samtidigt. En fråga kan vara miljömässig, ekonomisk, legal, etisk, logistisk, säkerhetsmässig och samhällskoherensbaserad samtidigt, och därutöver estetisk, för att ta CEMENTA-situationen som exempel, och kan inte dessa tankar ges utrymme samtidigt, så blir alla responser snubblanden från den ena katastrofen till den nästa.
Problemet är, att den typen av samtal, kräver tröghetsfaktorer - grupper som bryr sig tillräckligt, och har tillräckligt med egenintresse, för att stoppa processerna. Enligt Jouvenel kommer dessa grupper bara vara aktiva, effektiva och beständiga, om de är samlade kring effektiva samhällskrafter. På det sättet är hans argument agonistiskt - det är bara i det ständiga upprepandet av konflikter vi kan se balans och frånvaro av (förment oavsedda) övergrepp. Det är också det europeiska, korporativa, svaret på Mancur Olsons järnlag.
Den libertarianism som de Jouvenel ger uttryck för, är fundamentalt baserad på konkurrerande men samarbetande sektoriella eller lokala eliter. Jag kan inte sticka under stol med att den känns socialt och ideologiskt naturligare att hantera än väldigt många andra liknande idéer, och att jag är tacksam för en tänkare som rakt ut konstaterar att makt både är ett samhällshot, och en samhällsnödvändighet. Utan den ärligheten kan inte samtal föras, och det är definitivt så att all makt verkligen kan korrumpera, men att dess frånvaro innebär hopplöshet inför mer maktmissbruk - om inte annat från naturen själv, som har haft fräckheten att utrusta oss med magar som måste fyllas, och sömn som måste vara i plusgrader för att vi skall ha god möjlighet att vakna från den.
Mitt problem med den, är ett som de Jouvenel själv tar upp: alla idéer som blir ideologiserade, tenderar att bli reducerade till slagord, baserat på deras mest mystiska koncept, eftersom just detta koncept är som mest fantasieggande, och lättast att missbruka för att manipulera de arga eller desperata. Jag ser utan svårighet att Jouvenels beskrivning av den ideala korporativa friheten, en frihet under lagar, men genom gruppers svartsjuka behov av att bevara det sina, kommer att leda till en situation med motstridiga lagar, som i tyskromerska riket, eller till en brutalisering, som i comuneros-upproren. Den debattstrukturen är otvivelaktigt mer nyanserad, men också obekvämare, och slår lätt över styr.
Ja, som synes är det en bok som får en läsare att tänka. Jag rekommenderar den varmt för alla som bryr sig om sitt samhälle, och ser politisk platonism som ett hot. ...more
Denna bok förtjänar de lagrar som för det mesta läggs vid essäernas fötter. Den förklarar de praktiska delarna av hans kunskapsteori på ett både snabbDenna bok förtjänar de lagrar som för det mesta läggs vid essäernas fötter. Den förklarar de praktiska delarna av hans kunskapsteori på ett både snabbt och översiktligt sätt. För dem som vill förstå Bacon men inte har överdrivet mycket tid är denna att rekommendera. ...more
Denna tankeskrift är väldigt mycket en religiös politikers syn på religion. Jag hör Erasmus genom sidorna. Bacon betonar det yttre verket som kännetecDenna tankeskrift är väldigt mycket en religiös politikers syn på religion. Jag hör Erasmus genom sidorna. Bacon betonar det yttre verket som kännetecknet på ett kristet liv. Mot min inre hånfulla anklagelse om Pelagianism, vänder jag att det är en bok som noterar att det är en ständig kamp, och som är resignerad inför att det är en kamp som inte slutgiltigt kan vinnas. Trots detta, verkar Bacon i retrospekt ha vunnit för det mesta.
Det som berör mig mest, är idén om att seendet av världen är en religiös plikt, såväl som en psykologisk hälsofråga. Bacon betonar vid flera tillfällen att vår fantasi och vår imbilskhet båda hotar vår förmåga att relatera till det yttre, och att det yttre är den plats där vi måste söka vårt uppdrag, och därmed vår själsfrid. I kombination med att han några sidor senare konstaterar att den kärlek vi förmår att visa vår granne per definition är större än den vi förmår visa en Gud vi aldrig sett, och inte kan se, menar jag att yttervärldsformuleringarna tydliggör Bacons syn på vår plikt som människor.
Jag rekommenderar denna bok för alla som ibland känner sig på villovägar....more
Agendasättande fantasy är svår att skriva. Den kräver djup kompetens, och känsla för världen som ett delvis obegripligt system. Denna bok lyckas. Det Agendasättande fantasy är svår att skriva. Den kräver djup kompetens, och känsla för världen som ett delvis obegripligt system. Denna bok lyckas. Det är en utmärkt ekologistisk stridsskrift, där rationalism med dess civilisation och möjlighet för de icke-starka att överleva kontrasteras mot vildhet och brutalitet, med dess livsbevarande och livsförmerande tendenser.
Jag har i allmänhet svårt för ekologistiska skrifter, och de tyvärr ofta tredje eller fjärde rangens tänkare som skriver dem. Jag kan lite för mycket historia för att kunna betro dem, och deras förenklingar om att teknologi är problemet. Donau var en brun flod till industrialiseringen, helt enkelt eftersom för många kritter och människor sket i den. Strauss vals är inte bara en patriotisk populärmelodi som romantiserade slotten som vakade över flodens lopp, utan firade en faktisk förändring. Silvergruvorna i Tyrolen avskogade hela sitt alpparti, eftersom man inte hade teknologi att använda något bättre än trä. Låt oss inte ens tala om problemen med skogsbrist i bergslagen. Den enda möjligheten att behålla naturen ren utan teknologi, är att utrota människan. Denna roman landar inte i de felstegen. Vad den gör istället, är att notera faran med oavsedda konsekvenser, och det faktum att man får leva med deras effekter.
Inget system kan vara både livskraftigt och genomlysligt. Detta är grunden till viljan att behålla jaktparker såväl som en av de ursprungliga argumenten för nationalparker. Precis som i vår historia är det de "bakåtsträvande, brutala, irationella, religiösa, dumkonservativa" som faktiskt försöker behålla de tillgångarna; och när en individ intelligent och observant nog att förklara sambanden föds bland dem, struntar de i hennes höga rang och budskap och ser att hon är kvinna, svag och vad värre är, pratig och ifrågasättande av tradition. Därför försöker de göra sig av med henne. Genom det våld och den tanklöshet som gör dem till ekologismens vänner. Boken slutar i anarki. Det civiliserade folket har utsatts för ett sabotage som orsakar en teknologiförlust, och förmodligen framtida svält; det ociviliserade har lyckats försätta sig självt i ett gigantiskt inbördeskrig.
Riktigt bra fantasy är byggd på just detta sätt. Den börjar med en metafor eller insikt, och utvecklar den i dess förvecklingar, och låter detta vara bakgrund, aldrig förgrund, i historien. Det finns undantag som helt enkelt lyckas på ren hantverksskicklighet, men som tumregel håller den. Ibland balanserar "Blood of an exile" på randen till att låta sitt underliggande tema bli förgrund, men den stoppar sig själv. Genom att tillåta sig att sluta olyckligt, i konsekvenserna av det system och den dikotomi boken bygger på, rättfärdigar den väldigt mycket. Jag skulle inte vara förvånad om boksviten kulminerar i en Malthusiansk katastrof.
Jag rekommenderar denna både för politiknördar och fantasyälskare....more
Denna bok är i första volymen en sammanfattning av Aristoteles tankar om mänsklighet och politik, så enkelt uttryckta att denna volym är ett bra introDenna bok är i första volymen en sammanfattning av Aristoteles tankar om mänsklighet och politik, så enkelt uttryckta att denna volym är ett bra introduktionsverk. I andra och tredje volymen är den en retorisk kritik, inklusive en beskrivning av i vilka situationer vilka retoriska stilfigurer är lämpliga. ...more
Loading...
