Vietnamprotester, vänstervåg och studentrevolt – inte många årtal i modern tid är så laddade som 1968. Begreppet ”sextioåttarörelsen”, med ursprung i den franska studentrevolten i maj samma år, har framförallt kommit att symbolisera en tid för politiskt uppror. Det rådande etablissemanget utmanades av en rörelse inspirerad av socialism, marxism och leninism.

Men om 1968 enbart betraktas ur denna synvinkel så missar man en del av bilden. Det menar Kim Salomon, professor i historia vid Lunds universitet, som fördjupat sig i det mytomspunna årtalet.
– Ser man det bara som ett politiskt uppror så tycker inte jag att det finns mycket kvar. Det blev ingen revolution, det etablerade samhället överlevde i högsta grad. Tvärtom ses ju de socialistiska alternativen som då skisserades som mer eller mindre omöjliga i dag, säger han.

Ur ett bredare perspektiv handlade 1968 om flera olika former av uppror och rörelser som grep in i varandra och inte bara gällde politik. En av dessa var studentrörelsen, där de unga protesterade mot universitetens styrelseformer och undervisningsmetoder.

Auktoritetstron fick sig en knäck – föräldrar, lärare och myndighetspersoner ifrågasattes. Kvinnorörelsen kämpade för jämställdhet mellan könen och miljörörelsen vände sig mot industrins föroreningar. Alla dessa frågor kom upp på dagordningen och fick större betydelse under åren runt 1968.

– Något som slog igenom vid den här tiden var ett nytt sätt att arbeta politiskt, att använda gatan och torget som politisk arena. Det har präglat enfrågerörelser sedan dess. Där finns, om inte en direkt koppling till sextioåtta, en metod som har satt sina spår.

I Sverige präglades sextioåttarörelsen till stor del av de ungas uppror mot tidigare generationer. Man lyckades inte på samma sätt som i Medelhavsländerna mobilisera de äldre. Ungdomarnas engagemang berodde delvis på den allt högre utbildningsnivån.

Vid slutet av 1960-talet studerade nästan fem gånger så många personer vid universiteten som tio år tidigare. Att de äldre inte så gärna deltog i upproret hade också att göra med att Sverige var en välfärdsstat. Om man hade bostad, jobb och pengar så var man helt enkelt mindre benägen att göra revolt. Men hos de unga, som fortfarande hade en fot utanför det etablerade samhället, fanns viljan att protestera.

Det pågick också ett utbrett livsstilsuppror i den unga generationen. Genom kollektivt boende, fri sex, annorlunda klädsel och användande av droger utmanade den medelklassens ideal.

Revolten fick också uttryck i populär-kulturen. Bob Dylan gav redan 1964 med albumet ”The Times They Are a-Changin’” röst åt vad många kände. Tre av de mest populära filmerna i Sverige i slutet av 1960-talet var Bonnie and Clyde, The Graduate (Mandoms-provet) och Easy Rider, som alla på sitt sätt ifrågasatte det etablerade, borgerliga samhället. Förändringarna gav även konkreta avtryck: ”gräsrotsnivå”, ”gruppsex” och ”livskvalitet” är exempel på ord som infördes i det svenska språket under 1960-talet.

Men allt hände inte under ett enda år – det fanns en tid både före och efter 1968. Att just årtalet 1968 blivit ett samlingsnamn för förändringarna tror Kim Salomon beror på vårt behov av att identifiera tydliga historiska vändpunkter.
– Därför har sextioåtta fått den här symboliska laddningen. Vi förlägger förändringarna dit, och då ska man ju förstås inte se på 1968 som enbart ett kalenderår utan också på ett mer bildligt plan.

Högröstade politiska grupper har bidragit till att ge år 1968 en stark politisk prägel. Sverige förskonades från de mer extrema uttrycken, som terrororganisationerna Baader-Meinhof i Västtyskland och Röda brigaderna i Italien.

Samtidigt finns minnet av våldsdåd och terroraktioner med i bilden av 1968, något som de politiskt aktiva vid den här tiden inte gärna vill diskutera. I dag kan det vara en belastning för en politiker att kopplas samman med sextioåttarörelsen, menar Kim Salomon.

– Det har funnits en påtaglig ovilja, framförallt bland maoister och marxist-leninister, att reflektera över vad det egentligen var man stödde. Det var ju terrorregimer, våldsdåd, massmord. Det är fortfarande en gåta, tycker jag, hur ungdomar kunde falla på knä inför dessa politiska utopier. Att man var emot USA:s krig i Vietnam är väl i sig ingenting att invända mot. Men det var aldrig någon som frågade: vad stod Nordvietnam för? Det fanns en avsaknad av reflektion och kritik, som visar hur lätt det kan vara att förföras av politiska illusioner.

Protesterna i Paris spreds till sverige
Händelserna i maj 1968 – för 40 år sedan – är den tydligaste symbolen för de upprorsstämningar som präglade tiden. I Paris protesterade ett stort antal studenter vid Sorbonneuniversitetet mot regeringens utbildningspolitik.

Demonstrationerna ledde till våldsamma sammanstötningar med polisen och under några dagar rådde närmast krigstillstånd. Oroligheterna utvidgades och ledde till att omkring tio miljoner arbetare i Frankrike gick ut i en generalstrejk den 13 maj. Inte förrän regeringen de Gaulle hotat att införa undantagstillstånd upphörde strejken den 31 maj.

Studentoroligheterna spreds till Sverige, om än i mindre skala. Den 24–27 maj ockuperade studenter i Stockholm kårhuset (»kårhusockupationen») i protest mot regeringens förslag till ny studieordning. Studenterna krävde mer makt och inflytande över utbildningen. Dåvarande utbildningsministern Olof Palme bjöds in och deltog i den heta debatten. Efter tre dagar lämnade studenterna frivilligt kårhuset.

Joakim Thelander